När vi red hemmåt så var det en bil uppe på stora vägen som vevade ner rutan & passageraren fotade solnedgången & oss, antog jag. Sen körde den vidare. Men passageraren hoppade av bilen när föraren körde runt & ner på den lilla vägen där jag red. Hon ställde sig lite uppe på slänten mot stora vägen & höjde telefonen för att fotografera. Jag log av hennes glädje & besväret. & frågade om jag skulle stanna till så hon hann ta det där fotot på häst i solnedgång. Det ville hon så gärna & sa att det var en så fin kväll & att den blev så mkt vackrare när jag kom förbi! Jag log & tackade. Så glad jag blir av sådant. Annars får vi ryttare mest ta emot kommentarer om varför rider du här, varför plockar du inte upp efter din häst när den släpper sig, varför ditt & varför datt? Men det är ju faktiskt så att hästen klassas som "ett fordon" i trafiklagen & ska framföras där andra fordon framförs, men eftersom andra fordon inte visar den hänsyn som sig bör så framför vi oftast hästen på gångbanor & cykelbanor. Vilket resulterrar i sura miner från cyklister & fotgängare, såklart. Så denna kvinna lättade på dentråkiga stämpeln något.

 

När jag kom hem så tittade jag på SVTPlay's "Allan- den bevingade hästen"

Så fin film & jag fällde nån tår för att den var så dramatisk & alla fina tävlingar dom vann.

Sen såg jag lite av den andra filmen om Hungersspelen. Jag har läst alla böckerna & trodde jag sett filmerna, som jag säkert gjort men glömt av dom.

Sen sova!

Ha en fin dag!