Vi stöp som en fura!
I lördags hopptränade jag för Klara & träningen flöt på väldigt bra. Vi fick till många riktigt fina hopp där jag stämde av i god tid & redan långt innan kunde känna att detta blir helt perfekt! Jag kände oxå att ju längre in i banan jag kom, ju tröttare, mindre focuserad & långsammare i min reaktion blev jag. & med detta blev det sämre & sämre ridning i form av för sena reaktioner från mig, slaffsigare ridning, fler språng med flacka hopp & mindre att jag stämde av inför hoppet. Jag liksom "måttade" var som blev bäst att hoppa av än att vänta & rida till rätt avstånd. Jag blir lite så här när det kommer upp vid en meter, för då tar räddharen vid. I dag har jag verkligen fått känna skillnaden på att rida mot hinder med kvalité i galoppen & bra fart mot innehållslös galopp & ingen bjudning till hindret. När jag kom i det sistnämnda läget vid endast två tillfällen, dock, (det var fler förr), så kände jag oxå att jag svängde med handen i svängen till hindret & inte med hela hästen & halsen blev liksom förböjd. Hon hängde inte med i det vi bjorde för att jag "låste" henne i en annan rörelse: "förböjd hals utan bjudning i framåt läge"! Jag ska försöka lära mig av med att hamna i dessa lägen.
Vi övade på att jag skulle rida på 5 galoppsprång på ett relaterat avstånd på 20 1/2 -21meter mellan vissa hinder. Det är ofta Lexza vill ta 6 språng här. Men med rätt fart så funkade det. Men jag fick verkligen rida mig till de 5 för att det skulle gå.
Och så kom vi till det sista hindret i banan, jag hade bra fart, tyckte att jag stämde av, men slarvade nog lite, hittade inte det perfekta läget & tryckte av, varpå Lexza följde mitt råd & vi hoppade:
Och hamnar i ett mellanläge. Bild lånad för att visa. Jag trycker av för tidigt & vi räcker inte över hela hindret & stupar:
Bild lånad!
Ja, som det kan gå när man har för brått! Nu några dagar efter så kan jag konstatera att vi har klarat oss med några blåmärken. Tror dock att Lexza behöver kollas av kunnig person för låsningar, sträckning etc. Men hon haltade inte & jag satt upp igen efter att ha hämtat andan & känt efter att jag var hel. Sen hoppade vi några låga hinder bara för att avsluta på bästa sätt när något sådan här händer.
Hemma i stallat tvättade vi av hennes skrubbsår med svamp & satte kyl lera på alla fyra, men inte på skrapsåren. Liniment på bog, hals, baksida & framsida lår. På söndagen konstaterade jag att bakbenen klarat sig utan några bekymmer & sviter, det kramknät som hon troligen har stött i vid landningen var lite varmt & svullet men ändå ganska liten reaktion, det högra frambenet som vi haft återkommande oförklarliga svullnader i var givetvis lite svullet precis över kotan. Skrittade & travade en liten minirunda & hon var väldigt pigg & fin i kroppen. Kändes inte alls stel. Hade Back on Track-lindor på frambenen & svullnaden på högerbenet la sig något. På med mer kyl lera & god natt!
På denna bilden visar jag hur det oftast är för mig & mina mål med hästar:
Bild lånad!